Bestämd form svenska

•

Svenska språket gör skillnad mellan bestämd och obestämd form. När det gäller att markera bestämdhet har svenskan ett rätt invecklat system. Bestämd form av substantiv anges med ett bestämdhetssuffix, en så kallad bestämd slutartikel, som fogas till substantivet: stol-en, stolar-na. Men det räcker inte med detta, utan när substantivet kombineras med ett adjektiv markeras bestämdhet hos hela nominalfrasen på flera olika sätt samtidigt: den röd-a stol-en, de röd-a stolar-na.

I fraserna finns utöver den bestämda formen av substantivet också en bestämd framförställd artikel (den, de) och en bestämd form av adjektivet röd: röd-a. Vi kan jämföra med engelskan som markerar bestämdhet enbart med bestämd framförställd artikel: the red chair.

Obestämd form anges ofta med den obestämda artikeln en eller ett framför ett substantiv i obestämd form (en stol, ett bord)och i plural med den obestämda pluralformen (stol-ar, bord). Ett substantiv i obestämd form singular kan kombineras med ett adjektiv i grundform: en röd stol, ett rött bord. I obestämd form plural får adjektivet ändelsen -a: röd-a stolar, röd-a bord.

Avvikande uttryck för bestämd och obestämd betydel
•
Bestämdhet
Bestämdhet eller species (latin: slag, art) existerar inom grammatiken en begrepp för böjningskategorierna bestämd form (definit form) och obestämd form (indefinit form) hos substantiv, orden som underordnas huvudordet inom en nominalfras och ibland vissa andra nominala mening, i tungomål där den uttrycks tillsammans affix. Dit hör bland annat dem nordgermanska språken, till modell svenskan, dem sydöstslaviska språken, till modell bulgariskan, samt rumänskan. Man brukar då också uttrycka det såsom att språken har numeriskt värde species.
I modern svenska och danska samt inom norskt bokmål, som ej har ytterligare kasusböjning än en genitivbildning genom tillägg av suffixet-s, anges bestämd form tillsammans med böjningsändelser (suffix), som placeras efter suffix för numerus (plural) dock före genitivsuffixet -s. inom exemplet flickornas = flick(a) -or -na -s existerar -na bestämdhetssuffix för plural. I äldre nordiska tungomål, liksom även i modern isländska samt färöiska, böjs både grundordet och bestämdhetssuffixet efter kasus. Några modell från ålderdomlig svenska är:
Mörksens makter! I havsens djup. (Dubbel genitiv.)
Loven samt prisen herranom! (Dubbel dativ; herra fanns en äldre dativform från herre.^{[ •
Bestämd form – tumregler
I nästan varje mening måste man välja mellan bestämd och obestämd form. Här lär du dig några tumregler för när du ska välja just bestämd form.
Grundbetydelsen hos bestämd form är att den som lyssnar eller läsaren kan identifiera exakt vad talaren eller skribenten syftar på. Ordet i bestämd form ska alltså vara unikt identifierbart för åhöraren i sammanhanget. Nedan får du lära dig några tumregler som hjälper dig på vägen.
När du pratar om något som redan nämnts
Första gången du pratar om något är det vanligt att det är i obestämd form. Men när du fortsätter att prata om det, vet åhöraren vad du pratar om. Därför ska du använda bestämd form.
Jag köpte en tröja i går. Min kille tyckte inte om tröjan, så jag lämnade tillbaka den.
När du pekar på det du talar om
Om det du pratar om finns i närheten och du pekar på det, då kan åhöraren identifiera exakt vad du pratar om. Därför ska du använda bestämd form.
Ser du bilen som står därborta?
Jag köpte den där tröjan.
När du beskriver något tillräckligt mycket
Ibland beskriver man något så pass mycket att åhöraren vet exakt vad man pratar om. När du gör det, ska du använda bestämd fo}