Ultraljudsbild storlek

•

Ekokardiografi i 2D

Tvådimensionellt ultraljud existerar den vanligaste metoden på grund av ultraljudsdiagnostik. dem två dimensioner som presenteras är bredd (X-axel) samt djup (Y-axel). För ekokardiografi är ultraljudsfältet format likt en zon (Figur 1). Detta existerar fördelaktigt eftersom detta möjliggör till ultraljudsstrålarna at passera mellan revbenen och därefter spridas ut och täcka ett större område. Sektorn skapas genom sekventiell aktivering av piezoelektriska kristaller. Det innebär att kristallerna på sändaren aktiveras ifrån ena sidan till den andra, som illustrerat i Figur 2. Aktiveringssekvensen går från motsats till vänster till vänster, från vänster till motsats till vänster och detta upprepas många fort. För för att skapa ett ultraljudsbild likt består från en zon med 90° bredd och 15 cm djup, därför krävs cirka strållinjer samt detta tar cirka 40 millisekunder att skapa.

Frame rate: uppdateringsfrekvens

Den tvådimensionella bilden uppdateras fortlöpande. Eftersom uppdateringarna visas efter varandra således skapas ett film. Hastigheten med vilken bilderna uppdateras är kritisk för för att få enstaka film tillsammans hög upplösning. Detta beskrivs med den tekniska termen frame r

•
Skapande av ultraljudsbilden
Ultraljudssändaren genererar ljudvågor i korta pulser. Mellan dessa pulser analyserar maskinen de ljudvågor som reflekteras. Det innebär att maskinen lyssnar på det reflekterade ljudet omedelbart efter att den skickat ut ljudvågor (Figur 1). För att skapa en tillförlitlig bild av vävnaden så måste följande hinder övervinnas:
Maskinen måste veta vilka ljudvågor som reflekteras och varifrån de reflekteras. Eftersom ljudvågorna skickas ut i pulser och hastigheten i vävnaden är konstant ( m/s) så kan maskinen beräkna var ljudvågorna reflekterats. Detta görs genom att analysera tiden det tar för ljudet att återvända till sändaren och därmed beräkna avståndet till strukturen som reflekterat vågen. Strukturer som är belägna nära sändaren kommer reflektera ljudvågorna tidigt och därmed blir tidsintervallet kort. Strukturer som är belägna långt ifrån sändaren kommer reflektera ljudvågorna senare och det dröjer längre tid innan de når sändaren.
Ultraljudsvågor som reflekteras från en och samma struktur kan nå de olika kristallerna vid olika tidpunkter. För att komma till rätta med detta finns en inbyggd
•
Ekokardiografi
Ekokardiografi, hjärt-sonografi eller ultraljudskardiografi (UKG) är en ultraljudsbaserad medicinsk undersökningsmetod för att studera hjärtat. Tekniken ger en omedelbar avbildning av hjärtat i olika vyer som kan sparas som stillbilder eller rörliga sekvenser. I kombination med dopplerteknik kan man även visualisera blodföde i hjärtat med färgkodning av flödets riktning och hastighet. Man kan även mäta flödeshastigheter i olika delar av hjärtat, till exempel för att diagnosticera klaffsjukdomar, och med vävnadsdoppler kan man studera hur snabbt olika delar av hjärtat rör sig. Mer moderna varianter av ekokardiografi-utrustningar kan även skapa en simulerad tredimensionellrealtidsvisning, som dock i jämförelse med den tvådimensionella realtidsvisningen har en nedsatt spatial upplösning. Ekokardiografi ger en precis, icke-invasiv och snabb bedömning av hjärtats funktion. En hjärtspecialist kan med denna metod bland annat snabbt bedöma hjärtklaffar, hjärtrummens dimensioner och graden av hjärtmuskelns sammandragningar.
Typer av mätningar
[redigera | redigera wikitext]
Det vanligaste ekokardiogrammet är ett transtorakalt ekokardiogram, förkortat TTE, som