Svenska språket officiellt

Ett officiellt språk är ett språk som specifikt anges vara ett sådant i länders, delstaters eller i andra områdens konstitutioner eller lagar. De officiella språken används i landets offentliga administration och är de språk som lagar, domar och myndighetsbeslut avfattas på.

I Finlands grundlag och språklag används begreppet ”nationalspråk” av samma betydelse.

I Sverige används begreppet ”officiellt språk” om svenska språket endast ”i internationella sammanhang”.^[1]Svenska språket betecknas i andra sammanhang som ”huvudspråk”.

Officiella minoritetsspråk

I många länder har man fastställt officiella minoritetsspråk. Dessa är inte officiella språk i landet; begreppen skall inte sammanblandas.

I Sverige finns det fem minoritetsspråk som betecknas som ”nationella minoritetsspråk” med vissa särskilda rättigheter för talare av dessa: finska, meänkieli (tornedalsfinska), samiska (sáme-giella), jiddisch och romani chib. Se vidare Språk i Sverige.

Officiella språk i olika länder

• Afghanistan: dari, pashto^[2]
• Belgien: nederländska, franska, tyska.
• Bosnien och Hercegovina

  •

  Språklag ()

  SFS nr:
  Departement/myndighet: Kulturdepartementet
  Utfärdad:
  Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
  Källa: Fulltext (Regeringskansliet)
  

  ---

  Lagens innehåll samt syfte

  1 §  I denna team finns bestämmelser om svenska språket, dem nationella minoritetsspråken och detta svenska teckenspråket.
  Lagen innehåller även bestämmelser angående det allmännas ansvar på grund av att den enskilde ges tillgång mot språk samt om språkanvändning i offentlig verksamhet samt i internationella sammanhang.2 §  Syftet med lagen är för att ange svenskans och andra språks ställning och användning i detta svenska samhället. Lagen syftar också mot att värna svenskan samt den språkliga mångfalden inom Sverige samt den enskildes tillgång mot språk.3 §  Om en ytterligare lag alternativt en förordning innehåller någon bestämmelse liksom avviker ifrån denna team, gäller den bestämmelsen.

  Svenska språket

  4 §  Svenska existerar huvudspråk inom Sverige.5 §  Som huvudspråk existerar svenskan samhällets gemensamma tungomål, som samtliga som existerar bosatta inom Sverige bör ha resurser till samt som bör kunna användas inom samtliga samhällsområden.6 §  Det allmänna äger ett särskilt ansvar till att svenskan används samt utvecklas.

  De nationella minoritetsspråke

  •

  Språk i Sverige

  Språk i Sverige
  Huvudspråk	Svenska >80%
  Nationella minoritetsspråk	Finska, meänkieli, samiska, romani och jiddisch
  Invandrarspråk	Arabiska, finska, kurdiska, turkiska, grekiska, Polska, Ukrainska, Tyska, Ryska, Kinesiska, Koreanska med flera
  Traditionella dialekter	Älvdalska, gutniska, jämtska, skånska, Överkalixmål
  Viktigaste främmande språk	Engelska 89%, tyska 30%, franska 11%.[1]
  Teckenspråk	Svenskt teckenspråk

  Språken i Sverige utgörs av svenska som är huvudspråk och samhällets gemensamma språk, fem erkända minoritetsspråk (finska, meänkieli, samiska, romani och jiddisch), invandrarspråk (som främst talas av sentida invandrare) samt svenskt teckenspråk.

  I den språklag som infördes 1 juli anges svenska som huvudspråk. I lagen används både begreppen huvudspråk och officiellt språk. Svenska anges som officiellt språk för Sverige i "internationella sammanhang". Anledningen att man lagstadgade svenskans officiella ställning, trots att det i praktiken bara handlade om en kodifiering av vad som redan gällde, var bland annat att man har upplevt det otillfredsställande att svenskan har en ställning som är